Jag har skrivit det förr, jag kommer inte ta bort denna bloggen för jag vet att mycket i arkiven är viktigt! Jag känner dock efter en månads bloggpaus att jag måste byta fokus och försöka få mig själv att se det som är ljust omkring mig istället för att älta allt negativt och nattsvart. Jag har fortfarande dagar då jag inte orkar, jag är långt ifrån frisk och ångesten äter upp mig från tid till tid... men jag mår inte bättre av att skriva det femtusenmiljoner gånger...

Jag kommer fortsätta blogga på www.Aliveagain.blogg.se och det vore inte rättvist mot alla er som följt mig om jag inte berättade det. Ni förtjänar att se att man kan komma vidare i livet. Att allt inte kommer vara nattsvart för alltid... jag har många mil kvar att gå men jag har kommit en bit på vägen och jag vill visa för er att det lönar sig att KÄMPA. Jag tror på er! ♥ Så vill ni fortfarande följa mig så hittar ni mig där!

Hej alla fina där ute! Först och främst vill jag tacka er som tittar in här dagligen och från tid till tid, läser, kommenterar och stöttar. Det betyder enormt mycket för mig!

Ida om just nu...:

Jag vet inte riktigt hur jag ska säga detta. Och jag vet inte vem jag ska hålla med. Men jag har skurit mig. MYCKET. över hundra stygn. och tro mig, jag vet hur det är. Jag har inte läst hela din blogg så jag vet inte vilka kontakter du har. Men jag har haft jättemycket kontakt med psyk, både slutenvård på sjukhus och öppenvården. Jag har tillbringat ca 3 år inne på psyket. Ut och in, fram och tillbaka förstås. Jag har fått asmycket hjälp där och jag önskar att du kunde ta kontakt med dem. Jag vill inte att någon ska må dåligt.

Hoppas du blir bra snart.

Kram

Jag får ofta höra att det inte måste vara svart eller vitt med sitt mående. Min psykolog försöker ständigt hitta dom där vita fläckarna i allt mitt svart och så vidare och så vidare. Så jag försöker också. Jag anstränger mig till tusen för att se dom där vita fläckarna, jag kisar med ögonen, jag känner efter djupt ner i hjärtat efter sådant som är viktigt och betydelsefullt omkring mig och plötsligt träder dom fram. Jag har lättare att se dom och jag blir så enormt tacksam för det.

Ibland känns det så orättvist... Jag delar med mig av mina tankar, min rädsla, min oro, min smärta.... Varför är ni så tysta? Jag ser en läsarstatistik som håller sig stadig trots att jag knappt uppdaterar. Vilka är alla ni som hänger er kvar? Varför läser ni? Vad gör denna bloggen för er? Varför är ni så tysta...?

Jag får dagligen kommentarer och mejl från alla er där ute och ibland känner jag att jag kanske tagit på mig ett för stort ansvar. Jag kan inte rädda er. Ni kan bara rädda er själva. Jag uppmuntrar er till att våga söka hjälp, våga prata om det, våga fråga, våga utvecklas. Jag är ingen läkare, jag är ingen expert. Den här bloggen bygger helt på egna erfarenheter och en sak måste ni komma ihåg. Det är olika för alla. Det finns inte EN behandlingsmetod som fungerar på hela världen, inte EN medicin som fungerar lika för alla. Jag kan prata om hur det fungerar för mig, jag kan komma med tips på vägen, med nyckelord som kanske hjälper till motivationen att kämpa mer. Jag har ingen direkt lösning, jag har inte alla svar. Jag är också mitt i det fast på ett annat sätt. Jag har lärt mig så mycket om mig själv och kan därför hantera saker på ett annat sätt. Det är just det, JAG har lärt mig om MIG SJÄLV. Jag vet inte hur ni andra fungerar på insidan, vad ni har för självbild, hur ni behandlar andra, vad ni har för riktlinjer och värderingar. Att tackla sina psykiska besvär handlar mycket om att våga syna sig själv, våga se sig själv med andras ögon, våga peta på sina fel och brister och våga göra någonting åt dom. Ingen är perfekt men så länge man är medveten och jobbar för att komma framåt så gör det en enorm skillnad.


Jag är också stressad, oroad, nervös, ångestfylld, panikartad och ser saker i svart. Jag har också dagar (som denna) när jag inte ens kan förmå mig själv att ta mig upp ur sängen. Ta alla chanser ni får till riktig vård. Öppna ögonen och våga se vilka som vill er väl. Ta alla livlinor och släpp dom inte för något i hela världen. Det spelar ingen roll vad alla andra gör, för när det väl kommer till kritan så är det DITT liv och ingen annans.

XXX /Ami

Hej där!

"Vi har tagit emot din ansökan tillsammans med läkarintyg och beräknar en handläggningstid på upp till fyra månader."

"...Vid stressituationer finns risk att hon utvecklar självskadebeteende..."

Älskling ställer sin klocka på 05:45 på morgonen och det är fortfarande kolsvart när han tassar upp för att ge Donna frukost och sedan gå ut med henne. Idag väckte han mig när dom kom tillbaka och han hade dukat upp en riktigt mysig frukost med yoghurt, bröd, ost, korv, leverpastej och the. Tända levande ljus på bordet och så sitter vi där när det fortfarande är mörkt och bara myser. Bästa starten på dagen! ♥


Idag är en dag när jag tänker lite extra på Diva. Älskar dig prinsessan!

Måndag idag. Uppe med tuppen. Dagen D - idag ska jag ÄNTLIGEN få börja jobba igen! Eller egentligen går det under praktik men sak samma :) Först ska jag till min handläggare och hämta upp papper och sedan hem och hämta hunden. Sedan raka vägen till Linnégatan! Wohooo!

Ikväll är det halloween party. Det lutar åt att vi kör tjuv-och-polis-tema. Får se helt enkelt. Hur som helst ska älskling iväg och titta på lite grejer inför ikväll och jag ska städa undan här hemma och gå ut med hunden. Uppdaterar med bilder senare :)